Foto: Thorbjörn
Frennesson
Genom Judas ser vi Jesus
Bibelns
författare hade bestämt sig för att Judas var en ond
människa, vars motiv för sin bedräglighet var girighet.
Rockoperans librettoförfattare Tim Rice ser istället i
Judas en renhjärtad upprorsman, likt många av de
ungdomar som deltog i demonstrationstågen i slutet av
sextiotalet.
Denne
Judas har förhoppningar om att Jesus kommit för att leda
folket till protest mot orättvisorna. Och blir besviken
när han förstår att Jesus inte tänkt sig detta.
När
Jesus Christ Superstar kom var den svår för kyrkan att
hantera. Vad var detta för Jesus som presenterades, en
människa på gränsen till utmattning som verkar reagera
helt ickerationellt? Och berättelsen om Judas verkade gå
emot Bibeln.
När vi
idag spelar verket är det just i mötet mellan Jesu
mänsklighet och hans gudomlighet som vi ser Gud. Gud som
är nära oss, som delar vår börda, som vill få oss att
tänka på ett annorlunda sätt, i andra dimensioner. Som
vill få oss att upptäcka det här svåra med ovillkorlig
kärlek.
Att
förlåta. Att inse att det inte finns några manualer
eller bruksanvisningar hur man ska leva sitt liv, utan
ett ständigt personligt lyssnande efter Guds röst.
Att
medkänsla tar minst ett liv att lära sig.
Judas blir varse detta, kanske före alla andra människor
runt Jesus.
Kahlil
Gibran, denne märklige författare som kallas Profeten,
låter Judas säga så här strax innan har tar sitt liv:
| |
”Jag
har överlämnat honom, och han blev korsfäst samma
dag….
Men…ändå…när han dog på korset, dog han som en kung…
i alla fall!
Han
dog i stormen som befriare dör, som stora män som
lever bortom svepningen och gravstenen.
Och
hela tiden medan han var döende, var han nåderik,
och han var vänlig och hans hjärta var fullt av
medömkan.
Han
kände medkänsla också för mig som hade överlämnat
och förrått honom…
Han
dog som en kung, och jag skall dö som en förbrytare.
Men i mitt hjärta vet jag att han skall förlåta
mig.” |
Så
mycket det finns att lära sig. Därför är det fantastiskt
att leva.
Ulf Fembro
|
