Om vård och vanvård - och farlig liberalism   Blå eller orange? Dimitri Latorre och Johan Westermark i En blå apelsin. Foto: HÅKAN ROBERTSSON En blå apelsin (Blue/Orange) av den unge dramatikern Joe Penhall blev årets pjäs i England 2000 och fick svensk uppmärksamhet när den spelades på Dramaten förra året. Nu ges den av Teater Hela Livet, en fri teatergrupp från Blekinge som besökte Växjö i onsdags kväll.    Med landstingsgröna skärmar var Palladiums scen förvandlad till vårdinstitution. På scen också några stolar, en vattenautomat och en skål apelsiner. Och två män, ingen i vit rock, men fördenskull råder det inga tvivel om vem som är läkare och vem som är patient.    Den unge Chris i dreads, träningsbyxor och munkjacka far energiskt runt på scen, rör sig fram och tillbaka runt den skjort- och chinosklädde Bruce, snackar oavbrutet. Speedad och lycklig för i dag är sista dagen av hans 28 dagar på mentalsjukhuset. I morgon ska han hem. Men speedad också för att han är borderlinestörd. "På gränsen mellan psykotisk och neurotisk". Den nyutexaminerade ambitiöse läkaren Bruce anser dock att Chris kan vara schizofren och vill behålla honom. Sista ordet har Bruces chef, doktor Smith, en lömskt liberal läkare som friskförklarar Chris och samtidigt förklarar att det inte finns sängar nog. Att det är han som bestämmer. Och att kanske, där Chris kommer ifrån, är det normalt att vara som han är. Att Bruce är en rasist som tolkar kulturella skillnader som psykiska störningar.    På det temat spinner pjäsen sedan vidare, i en allt mer invecklad maktkamp där publikens sympatier osäkert vandrar från den ene läkaren till den andre. Fast mest finns de hos Chris, dramats offer och förevändningen för de bägge läkarnas tuppfäktning.    En blå apelsin handlar om vård och vanvård, om omänskligheten hos en karriärsugen läkarkår som strävar efter status och professurer. Om att spela spelet, inte engagera sig för mycket. Samtidigt handlar den om det omänskliga i den förment liberala inställningen att alla klarar sig själva. Om rasismen som nästlar sig in överallt - går den någonsin att bli fri ifrån? Och vill vi verkligen det? Dimitri Latorre som spelar Chris blir kvällens allra största behållning med sin övertygande inlevelse och sitt nerviga utspel. Heder också åt översättaren Einar Hecksher som fångat samtidsspråket så på pricken.         Camilla Carnmo camilla.carnmo@smp.se Fredag 14 februari 2003    05:00     Utskriftsversion       Tipsa om artikeln

Adress: Smålandsposten, Linnégatan 2, 351 70 Växjö Telefon: 0470-77 05 00 E-post: Kontakta Smålandsposten. Klicka här Ansvarig utgivare: Ulf Johansson © Text och bilder är skyddade av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.