|
Bakgrund:
För tolv år sedan kom Ramon Latorre
med familj till Karlskrona från Colombia. Sedan dess har Ramon
förgyllt det kulturella livet i Karlskrona. Med magiska
föreställningar för barn med Regnbågsteatern, framträdande i
sommarteatern Öar i havet, den fantastiska
performance-föreställningen Den drunkne matrosens älskarinnas dröm
med hans egna grupp Akantus, har Ramon gett oss oförglömliga minnen.
För tillfället undervisar han drama på Kulturskolan, instruerar
Tai-Chi vid Folkuniversitetet, samt planerar nästa stora projekt med
Akantus.
Vi träffas hemma hos Ramon i Lyckeby där det doftar en blandning
av mat och rökelse och där väggarna är fulla av masker, bonader och
affischer från olika föreställningar. Med ett stort lugn och svenska
härligt bruten av spanska svarar han på våra frågor.
Vad äter och dricker du helst?
- Jag äter
allt. Jag lagar både svenskt och colombianskt. Just nu har jag lagat
kycklingleversoppa. Jag dricker helst vin.
 Intressen?
- Jag har massor, suckar Ramon. Tidigare höll
jag på mycket med sport; fotboll, volleyboll och badminton, fast det
gör jag tyvärr inte längre. Jag är intresserad av alla former av
konst. Teatern är både mitt yrke och min passion. Jag utövar Tai-Chi
varje dag enligt den traditionella österländska medicinläran. Jag är
intresserad av litteraturhistoria och så givetvis, kvinnor, säger
han skrattande.
Drömresa?
- Kina. Svaret kommer utan
betänketid. Där finns mycket att titta på, men framförallt så föddes
Tai-Chin och Chi-Gongen i detta land. Jag har också varit
intresserad av Kinas politik, under en period var jag maoist.
Vad går Tai-Chi och Chi-Gong ut på?
- Chi
betyder livsenergi, den energi som finns i allt levande och som gör
att det lever. Tai-Chi, som jag håller på med, är en av formerna man
kan träna upp Chin med. Det är en förebyggande gymnastik med
inåtriktade, långsamma och avslappnade rörelser.
Surfar du på Internet, och i så fall, har du någon
favoritsite?
- Nej, jag har inte någon dator.
Fördelar och nackdelar med Karlskrona?
-
Det är vackert med vattnet, speciellt på sommaren. Staden är fysiskt
vacker. Staden är på tillväxt, något den inte var när vi kom hit. Då
hände det ingenting, allting stod stilla. Vi kände också ett
avståndstagande hos människor här, men lyckligtvis håller det också
på att ändras. En nackdel med Karlskrona är dess fattiga, torftiga
utbud på kultur. Politikerna borde verkligen satsa mer än vad de
gör.
Hur ser Karlskrona ut om fem till tio år?
- Jag ser en utvecklad stad med kontakter över Östersjön till norra
Europa och de baltiska länderna. För vidare visioner måste jag nog
titta i min orakelbok, Ijing - förändringarnas bok. Den brukar jag
fråga, om jag undrar över framtiden.
Hur gick det till när du och din familj tog er till Sverige?
- Efter flera år av trakasserier och
förföljelse av säkerhetsstyrkor och exekutionspatruller blev jag
utsatt för ett attentat. De försökte mörda mig för min politiska
bakgrunds skull, men misslyckades och på två sekunder fick vi lämna
allt. Mina barn, Dimitri som var sju och Erika som var fem, fick se
mig sönderslagen med paniken växande i ögonen, allteftersom de som
var ute efter mig kom närmare. Vi kastade oss in i en bil och efter
en lång jakt lyckades vi gömma oss. Vi förblev gömda i fyra månader
tills den svenska ambassaden ställde upp för oss. Vi blev s.k.
FN-flyktingar, vilket betyder att man redan har uppehållstillstånd i
det land man ska till. Först kom vi till flyktingförläggningen i
Hallstahammar. Där beslutades det att vi skulle flytta vidare till
staden Karlskrona. Så vi valde aldrig att flytta hit själva, vi
ville ju egentligen inte lämna Colombia över huvud taget.
 På bilden:
Bakom Ramon hänger
en färgrik bonad som visar sig ha en speciell historia. Samma kväll
familjen Latorre var tvungna att fly, träffade de en konstnärinna
som blev så tagen av den fruktansvärda situationen att hon gav ett
av sina verk till den lilla pojken i familjen, Dimitri. Nu hänger
den i köket i Lyckeby och vittnar om en omvälvande kväll i Colombia
för tolv år sedan.
Har ni varit i Colombia sedan flykten?
-
Nej, det är fortfarande för oroligt, men en dag vill jag åka dit, se
ut en vacker grav kanske.
Hur uppstod ditt intresse för teater?
-
Redan som liten tyckte jag det var roligt med teater, men jag
började inte spela själv förrän sista året på gymnasiet 1968. Då var
jag väldigt blyg och jag såg teatern som ett sätt att övervinna min
osäkerhet. Det rådde en bra kulturstämning där jag bodde, det fanns
en duktig regissör som hade en teatergrupp. Jag började gå på en
kurs, fick en roll och sedan har det bara fortsatt.
Vad blir Akantus nästa projekt?
- Under
Karlskrona-dagarna, den 25 till 27 maj, skall vi göra en
performanceteater i den långa tunneln som går under hela staden. Det
kommer att bli en vandringsföreställning från Hoglands park till
Örloggshamnen, där publiken kommer att återuppleva barndomen.
Åskådarna kommer inte att vara passiva utan inbjuds att hitta barnet
i sig själva. Principen för alla våra produktioner är att framföra
poesi med kroppsspråk, musik och symboler. Vi har aldrig tyckt det
är viktigt att publiken skall förstå allting, tvetydigheten ger
möjlighet för var och en att tolka på sitt sätt. Alla är varmt
välkomna!
Tack Ramon, vi ser fram emot det!
Text och foto: Emelie Trossö | 
