Jesus Christ Super Star

Regi:
Ulf Fembro
Dirigent:
Staffan Sundås
Körledare: Fredrik Svensson och Mari Sundås
I rollerna:
Jesus: Andreas Jeppsson
Judas: Andreas Jansson
Pontius Pilatus: Jens U Nilsson
Maria Magdalena: Kerstin Forsberg
Herodus: Johan Westermark
Petrus: Patrik Gullbing
Scenografi: Marie Robertsson
Kostym: Marie Robertsson och Viktoria Rosén
Koreografi: Oskar Sternulf och Sara Lundgren
Ljus: Lars Holgersson
Ljud: Björn Melin och Oscar Nilsson
Producent: Håkan Robertsson

I orkestern: Claes-Göran Bjerding, Fredrik Myhr, Håkan Ceasar, Jan-Bertil Gustavsson, Jonas Castell, Niclas Höglind, Olle Lind, Robert Tjäderkvist, Stellan Gjerling.
 
Santa Mariakören, Ronneby, och Carl Gustafs Motettkör, Karlshamn

Premiär, Ronneby, lördag 10 maj

 Dramatisk och välgjort både vad gäller regi, scenografi och sång - den engelske tonsättaren Andrew Lloyd Webbers musikal Jesus Christ Super Star, gjorde gott intryck vid premiären på lördagen i Tennishallen i Ronneby.

   Det som främst imponerar är Ulf Fembros regi av denna engelska musikal om Jesus, som hade urpremiär 1971. Öppningsscenen i Fembros uppsättning var bra med den mäktiga kören, 80 personer, som trängdes bakom kravallstaketen. Kraftfullheten i kören märktes bland annat i sången Poor Jerusalem. Efter ett trumpetsolo kom hela kören fram med dansare längst fram.

   Mycket vikt hade lagt vid färgerna i kläderna (Maria Robertsson och Viktoria Rosén).

   De stora prestationerna gjordes av Andreas Jeppsson som Jesus och Andreas Jansson som Judas Iskariot, samt Kerstin Forsberg som Maria Magdalena. Andreas Jeppsson och Andreas Jansson lade in en oerhörd dramatik sin sång.

   I The last supper, sista måltiden som Jesus äter med sin lärjungar, sjöng Andreas Jeppsson och Andreas Jansson i växelspel med starka utspel röstmässigt.

   Andreas Jeppsson använde stundtals ett mycket högt röstläge. Han bokstavligen ropar och skriker ut sin vånda, som i I only want to say (Gethsemane). Det är inte skönsång i första hand, utan drama, där Jeppsson skickligt utnyttjar sitt röstläge maximalt.

   Också Andreas Jansson har denna framtoning av febrig, nästan gäll stämma som Judas Iskariot.

   En effektfull scen gör fem herrar i mörka kostymer, politiker och präster, som känner sig hotade och anser att Jesus måste bort. Johan Westermark gör en strålande roll som Herodes, här som en sorts showman i tv, iklädd svarta kläder med guldbälte och med fem lättklädda flickor dansande i bakgrunden (koreograf Sara Lundgren). So you are the great Jesus Christ, sjunger Herodes (Westermark) med hånfullhet och ironi i både kropp och röst.

   Kerstin Forsberg som Maria Magdalena hade en lugn, vacker röst. Hon gjorde flera bra framträdanden, bland annat i Could we start again, please, tillsammans med Patrik Gullbing (Petrus).

   Föreställningens starkaste scen är den där Pilatius tvingas piska Jesus hetsad av folkhopen (kören). Kören sjunger oerhört suggestivt.

   Pilatius gör för övrigt en stark sångprestation genomgående, bland annat när han sjunger sin dröm Pilate«s dream. Vid föreställningarna i Karlshamn kommer att han gestalta Judas.

   Det finns hela tiden ett bra samspel mellan kör och solister. Däremot syns inte orkester. Endast dirigentens (Staffan Sundås) nacke når över läktaren där orkestern sitter. I början kändes det också musikaliskt bristfälligt, som om inte ljudet mellan sångarna och orkestern var tillräckligt samordnat. Det blev antingen väldigt stark sång eller väldigt stark orkester. Möjligen beroende på att jag satt direkt under en högtalare.

   Man bör också betänka att hela föreställningen med kort varsel på grund av strejken fick flyttas från Kallinge till Ronneby.

   Marie Robertsson som gjort scenografin, och även, tillsammans med Viktoria Rosén stått för kläderna, ska ha stort beröm för den mycket vackra färgsättning som de fått fram i kläderna. Rött dominerar. Blodets, kärlekens färg? Jesus har vita kläder: Oskuldens färg. Judas en röd tröja, men ändrar denna så småningom. Kören växlar mellan rött, blått och grönt. Det blev tillsammans med effektfullt ljus (Lars Holgersson) starkt bidragande till den stora behållningen av föreställningen.

   Korsfästelsen har löst tekniskt på ett genialt sätt.

   I stort är detta är en föreställning där ett viktigt budskap förmedlas genom starka utspel, en mäktig kör, duktiga solister, god regi och god scenografi.

   Det är en krävande föreställning som till största delen görs av lokala musiker och sångare och en professionell regissör, Ulf Fembro, en föreställning som borde rendera i kraftigt höjda anslagen till kulturutövare i Blekinge.


Jane Betts